INNEHÅLL:
        - Byggandet av "Det Europeiska huset"
        - Den allmänna "husbyggnadsprocessen"
        - Byggandet av "den inre marknaden" och "EU"
        - De egentliga grundfrågorna för IGC 96
        - Den första "pelaren" och EU-kommissionen
        - De fyra huvudstadierna i varucirkulationsprocessen
        - Balansera ut och renodla EU-Kommissionen!
        - "1998", EMU och en "Europeisk Centralbank"?
        - Den egentliga "andra pelarens" två sidor
          "utrikespolitik" och "inrikespolitik"
        - Byggandet av den egentliga "tredje pelaren" från 1998
        - Kulturdrama
        - En "mot-tregrening"
        - Vändpunkt ...
        - ... och omvandling
        - Den första uppgiften under perioden "2011 - 2018"
        - Den andra uppgiften under perioden "2018 - 2024"
        - Den tredje uppgiften under perioden "2024 - 2030"
        - Europas långsiktiga uppgift

Den 29 mars 1996 inleddes IGC 96, den regeringskonferens som ar sett över hur EU har fungerat i förhållande till de mål som anges i Maastrichtfördraget.
        Konferensen förbereddes i över ett år av olika grupper i de olika medlemsländerna, av EU-Parlamentet, av EU:s Ministerråd, av EU-Kommissionen och av en särskild "Reflektionsgrupp", som i december -95 lämnade över sina synpunkter till EU:s "Höga Råd" av statsledare; Europeiska rådet. Den avslutades i juni 1997 med vad som fått beteckningen "Amsterdamfördraget".
        Till de frågor den skulle behandla hör bl a säkerhets- och försvarsfrågor, energifrågor, hur många medlemmar Kommissionen ska ha, vägningen av medlemsstaternas röster i Ministerrådet, hur man ska underlätta institutionernas arbete och göra dem effektivare, och lämpliga institutionella arrangemang för att EU ska kunna fortsätta att fungera smidigt, "om man ska utvidgas med Cypern, Malta, och länderna i Central- och Öst-Europa", som Kommissionen skriver i sin rapport. In i konferensen har också "galna ko-sjukan", EMU och arbetslösheten spelat en viktig roll. En del frågor lyckades man inte lösa. De återstår därför att hantera till en ytterligare konferens om några år framöver.
        Kring några av frågorna har den hittillsvarande debatten i Sverige kretsat före och efter IGC96 och den svenska regeringen sammanfattade i en skrivelse till riksdagen (Skr 1995/96:30) sina mer principiella synpunkter inför konferensen. Men vare sig den svenska debatten, regeringens principiella synpunkter eller de olika institutionerna har behandlat ett par mer djupa och långsiktiga frågor i samband med EU.

BYGGANDET AV "DET EUROPEISKA HUSET"
Vad är EU egentligen?
        Det går naturligtvis att på en nivå argumentera för att den är ett fredsprojekt, som genom en sammanvävning och reglering av de olika europeiska ländernas ekonomier ska göra det omöjligt för "opålitliga och maktlystna nationella politiker att i framtiden starta krig mot varandra".
        Men den har också djupare rötter och skikt i sig.
        Maastrichtfördraget, som beskriver den systematiska vidareutvecklingen av EC till Unionen EU har bl a sina rötter i Romfördraget från 1957.
        Och liksom "Rom" byggs inte heller det nya Europa på bara en dag, eller i ett steg, även om det nu går tämligen fort.
        Hittills har EU byggts i två steg i enlighet med en "tidtabell" sen sin dynamiska nystart i mitten av 1980-talet och det långsiktiga, målmedvetna arbetet av bl a Jacques Delors.
        Under den första fasen; från 1986 till 1992 byggdes den "inre marknaden" - som genom EES-avtalet också kom att omfatta EFTA-området - genom att omvandla "De Europeiska ekonomiska gemenskaperna" till först "De Europeiska gemenskaperna" och sen till "Den Europeiska gemenskapen". Därmed fördes det som med Maastrichtavtalet kom att kallas för "första pelaren" till ett preliminärt slut.
        Med Maastrichtfördraget 1992, inför den andra 6-årsfasen efter 1986, lades sen grunden till byggandet också av det som normalt omfattar de egentliga "statsfunktionerna" hos "stater", med försöken att förverkliga en gemensam "utrikespolitik" och "inrikespolitik", betecknade som "andra" och "tredje pelaren".
        Denna andra fas är avsedd att toppas av "1998" med fullbordandet av den "första pelaren" med en Ekonomisk och Monetär Union, EMU, med en Europeisk enhetsvaluta, Euron, och en helt autonom Europeisk Central Bank, ECB, med minimal inflation och den stabila valutan som överordnat mål över alla andra mål. Det håller nu också på att ske, och ett toppmöte beslöt i början av maj vilka länder som ska ingå i EMU och valde holländaren Wim Duisenberg till ECB:s första chef på åtta år.
        Den här stegringen av arbetet har väckt entusiasm hos många för projektet, medan den hos andra, som känt sig alltmer pressade och obehagliga har väckt farhågor inför de alltmer uttalade stormaktsambitioner som därmed kommer till uttryck.

DEN ALLMÄNNA "HUSBYGGNADSPROCESSEN"
Kan man förstå vad denna EU-process egentligen innebär i ett större perspektiv?
        Ja. Mitten av 80-talet innebar en viktig brytpunkt i Europas utveckling under efterkrigstiden. Sovjets utveckling hade kommit till en slutpunkt. Också det dittillsvarande samarbetet inom EEG höll på att gå i stå, efter stora svårigheter i arbetet sen slutet av 70-talet.
        Nu inträder båda i en ny fas. I Sovjet kommer Gorbatjov till makten. I EEG kommer Jacques Delors till makten. Gorbatjov börjar tala om EEG som ett led i byggandet av "Det europeiska huset". Och med Jacques Delors blir det också tydligt.
        För byggandet av en "kropp" för näringslivet - som den "inre marknaden" - liksom byggandet av en "kropp" för de klassiska statsfunktionerna - som EU - är de två första av de klassiska stadierna i det grundläggande bygget av "hus", och inte bara vanliga "hus", men byggandet av "hus" som sociala organismer fyllda av socialt liv, av "själ" (som man nu också börjar tala om i samband med EU) och av "ande".
        Om man sätter sig in i den historiska husbyggartraditionen kan man lära sig förstå och beskriva de grundläggande stadierna i denna sociala "husbyggnadsprocess"; hur den ser ut.
        Under det första stadiet byggs en social "kropp", en ordnad social struktur för "ämnesomsättningen", för "näringslivet" i den sociala organismen.
        Under det andra stadiet byggs en social "kropp", en struktur för det sociala och rättsliga livet mellan människor, för "statsfunktioner" i någon form som en grundläggande rättsordning.
        Under det tredje stadiet byggs en social "kropp", en struktur i någon form för "själen"; för kulturlivet inför framtiden.
        Och under det fjärde stadiet byggs en social "kropp" i form av ett ämbete eller en social struktur för "anden", för en "jagfunktion" i någon form för den sociala organismen.
        Det "jag" som lever i denna "jagkropp" (i Bosnien utgörs den nu ex vis av ett intressant 3-presidentråd) genomtränger sen och omvandlar det som har byggts under de tre första stadierna.
        Under det femte stadiet genomtränger och omvandlar detta "jag" det som har grundlagts under det "tredje stadiet"; den sociala "kroppen" eller organisationen i någon form för "själslivet", fyller den med nytt liv och utvecklar något nytt som kulturliv inför framtiden.
        Under det sjätte stadiet genomtränger detta "jag" den sociala kroppen för "rättsordningen" och försöker göra något gott av det som socialt och rättsligt liv.
        Och under det sjunde stadiet slutligen genomtränger detta "jag" det som har bildats som en social "kropp" för näringslivet under det första stadiet, och gör sitt bästa för att omvandla det till något gott.
        Så ser den grundläggande "byggnadsprocessen" för sociala organismer ut i några huvuddrag - mycket kort och principiellt beskrivet.
        (Man finner den redan i Livius beskrivning av de sju första mytiska romerska kungarna, som representanter för de första stadierna i byggandet av Rom, från Romulus till Tarquinius Superbus.)

(Klicka på bilden så kommer en lite större bild.)

BYGGANDET AV DEN "INRE MARKNADEN" OCH "EU"
- de två första av de sju slutgiltiga faserna i det egentliga
byggandet av det "Europeiska huset" utifrån det ekonomiska livet
Sedan mitten av 1980-talet har nu EG/EU:s "arkitekter" och "byggmästare" avbildat de två första stadierna av en sådan "social byggnadsprocess" i två steg i enlighet med en mycket sträng "tidtabell".
        Det har skett under visst motstånd och efter mycket långa förberedelser, i försöket att bygga en överstatlig rättsenhet för åtminstone väst-Europas "näringsliv" med den "Inre marknaden" mellan 1986 och 1992 och början till en Europeisk "Union" med en gemensam "utrikes-" och "inrikespolitik" mellan 1992 och 1998 utifrån i huvudsak det ekonomiska livets perspektiv.
        Man kan söka och beskriva orsakerna till att det sker på det sättet i enlighet med en så sträng "tidtabell" just nu, men jag ska inte göra det här. Jag ska dock återkomma i slutet av artikeln till vad den i processen implicita "tidtabellen" innebär för återstoden av "EU-processen".
        Inför "1998" öppnade EU:s arkitekter, bl a som en kompromisslösning på svårigheterna i samband med Maastrichtfördraget möjligheten för också en större grupp att i viss mån delta i beslutet hur "bygget" ska skrida vidare och skrev redan 1991 in i Maastrichtavtalet att en regeringskonferens skulle hållas 1996 för att se över hur "husbygget" har lyckats och delta mer i det fortsatta bygget.
        Är det möjligt att komma till en bild av en möjlig riktig fortsättning av detta husbygge, som inte bara bygger vidare på det sätt vissa av EU:s olika arkitekter och byggmästare - utifrån sina olika målsättningar - har försökt göra, men på ett sätt som också verkligen motsvarar nutidens krav, inte bara som delar av denna "elit" ser och hanterar dem.
        Hur skulle en vidare utveckling av EU-processen i en möjlig "riktig" riktning se ut?

DE EGENTLIGA GRUNDFRÅGORNA FÖR IGC 96
De tre "pelarna" - frön till en differentierad europeisk utveckling
Många gör sig redan föreställningar om ett förmänskligat Europa inom EU:s ram.
        En möjlig utgångspunkt är "de tre pelarna".
        I EU:s form framstår dessa pelare i byggandet av Europa som hus som en särskild form av de tre grundpelarna i den traditionella husbyggartraditionen, i huvudsak inriktade på utvecklingen av Europa till en hierarkisk, federal statsbildning, även om en del ställer sig undrande till det, eftersom man inte alltid ser så mycket av det i alla dagliga detaljförhandlingar om regleringar av produktion och handel inom den inre marknaden.
        Rötterna till detta pelarsystem finns beskrivna redan av bl a Pherekydes på 500-talet f Kr i sin ursprungsform. Han beskriver dem då som Kronos - som ett uttryck för "moralisk styrka", Zeus - som ett uttryck för "inre skönhet" och Chton - som ett uttryck för "vishet".
        Hos människan är dessa kvaliteter förbundna med de möjliga målen för hennes vilja, för hennes känsloliv och för hennes tänkande.
        I samhället som helhet är de förbundna med och ett uttryck för möjliga framtidsmål för näringslivet, för rättslivet och för kulturlivet.
        Hos Platon framträder de åter, men nu i reducerad form, i hans bild av grupperna i hans idealsamhälle, som han beskriver det i sitt arbete "Staten". Han anger där hur dessa grupper utgörs - inte av tre - men två huvudgrupper; "näringsidkare" och vad han kallar "väktare", de som sköter de egentliga politiska statsfunktionerna.
        Denna andra huvudgrupp; "väktarna", utgörs dock i sin tur - enligt honom - av två undergrupper; "krigarna", som skyddar staten mot fientliga makter och "filosoferna", de som är de egentliga styresmännen i hans idealstat. Dessa "filosofer" utgör eliten i hans samhällsbild och till de huvudfrågor Platon behandlar i "Staten" hör hur denna elit ska utbildas för att kunna fylla sin funktion att "på bästa sätt" styra samhället utifrån sina insikter.
        En annan utgångspunkt är den faktiska uppdelningen av EU-arbetet på en hittills allomfattande Kommissions arbete, med centrum i Bryssel, och ett parlament som fortfarande i huvudsak har karaktären av remissinstans med centrum på en annan ort; i Strasbourg, två organ i påtaglig obalans med varandra, på ett sätt som eufemistiskt betecknats som "det demokratiska underskottet".
        En tredje ansats är den hittills runtvandrande funktionen hos en europeisk stad att under ett år vara "Europas kulturhuvudstad", vilket förra året var Köpenhamn och 1998 är Stockholm.

DEN "FÖRSTA PELAREN" OCH EU-KOMMISSIONEN
Med de utgångspunkterna ser man att ett av problemen med EU, den första och centrala uppgiften fortfarande efter IGC 96 och Amsterdamfördraget är att omvandla "Kommissionen" - bort från sin nuvarande felaktiga utveckling till en slutgiltig "formell" regering för hela EU - till vad det bär i sig som uppgift att bli; ett faktiskt sakenligt "Rundabords"-organ på Europeisk nivå för näringslivets huvudparter på ett jämlikt sätt, koncentrerat på och avgränsat i sitt arbete till att initiera och verkställa lagstiftning på ekonomins område.
        För närvarande domineras Kommissionen - med sina 24 General Direktorat (egentligen 26 eftersom General Direktorat I är uppdelat i tre delar; IA, IB och IC) och sitt monopol på rätten att initiera och verkställa lagstiftning på alla samhällsområden enligt olika procedurer - nästan helt av de perspektiv och intressen, som flyter från ledarna för stora industrier och kapitalintressen genom ERT; "European Round Table of Industrialists" och CEPS; Centre for European Policy Studies.
        ERT består av 45 ledare för europeiska industrier med totalt tre miljoner anställda och ca 5 000 miljarder kronor i omsättning per år. Den utgör en av de mest inflytelserika lobbygrupperna i EU.
        CEPS grundades 1993 av omkring 40 transnationella företag och banker i Väst-Europa i samarbete med olika stiftelser. Senare har också amerikanska och japanska intressen anslutit sig. "CEPS är också en del av det politiska etablissemanget i Europa genom sin historia, genom att vara ekonomiskt oberoende och genom att ha starka personliga band med toppskiktet av Kommissionen, NATO och VEU", som Sourander skriver (1993).
        Om man ser på Kommissionen, så är det klart att den redan innehåller många inslag av "Runda bords"-karaktär och dialoger med representanter för många mer eller mindre transnationella grupper i Europa, innan den formulerar och lägger fram sina förslag till lagstiftning på olika områden.
        Men dess arbete baseras också på de "fyra friheterna" för en producent-orienterad ekonomi. Dessa är det EU:s byggare betraktar som det - ur deras perspektiv - riktiga uttrycket för de fyra verktyg med vilka man inom den klassiska husbyggartraditionen bygger den "första pelaren" i "hus".
        Denna "Mars" -karaktär hos ekonomin med sin betoning på de starka aktörernas intressen på marknaden motsvarar och är i hög grad ett uttryck för vår utveckling som människor fram till idag.
        Men om man ser framåt, så ser man också att denna ensidiga och starka inriktning mot intressena hos producenter och banker tillhör det förflutna. I framtiden måste vi utveckla mycket mer av "Merkurialt" samarbete på ekonomins område, "broderligt" inriktat inte bara på de starka aktörerna, men lika mycket, om inte mer mot de små aktörerna och intressena hos våra medmänniskor, som mot våra egna intressen.
        För det kommer det att bli nödvändigt att avveckla den "hierarkiska" karaktären hos EU med Kommissionen på toppen av pyramiden, dominerad av intressena hos banker, industrin och handeln genom ERT, CEPS och andra välfinansierade och mäktiga lobbygrupper och omvandla den till en allt mer "broderlig" "Runda bords"-organisation som på ett institutionaliserat sätt och på en jämlik bas omfattar alla grupper, som på olika sätt tar del i produktionen och cirkulationen av varor.
        Är det möjligt att komma till en saklig bild av ett sådant broderligt "Rundabords"-samarbete i djupare mening?
        Ja, om man tar sin utgångspunkt i kärnan i näringslivet; varucirkulationsprocessen.
        Den grundläggande verksamheten i näringslivet är "produktionen". Men betraktar man den lite närmare ser man att den, utöver "produktionen" också omfattar ytterligare tre stadier.

DE FYRA HUVUDSTADIERNA I VARUCIRKULATIONSPROCESSEN
Det idag fortfarande dominerande motivet för att bedriva produktion av varor och tjänster är det egna vinstmotivet, de minimala kostnaderna och de största intäkterna. Sedan mitten av 1980-talet och bl a upphävandet av den internationella valutaregleringen har detta motiv tagit ännu ett steg fram som grundmotiv till företagande runt världen. Ser man denna verksamhet ur ett större perspektiv med avseende på varucirkulationen, ser man dock att den har en "motpol".
        Motpolen till "produktionen" är "konsumtionen" av varor. För "konsumenten" är några av de huvudsakliga intressena kvaliteten på varorna, deras tillgänglighet och deras pris. Inom "produktionsdelen" av näringslivet utgör förhållandet mellan "arbete" och "kapital" den grundpolaritet, som har präglat mycket av samhällsdebatten. Inom näringslivet som helhet utgör förhållandet mellan producenter och konsumenter grundpolariteten.
        Mellan dessa två intressen förmedlar dock olika handelsled; "affärsledet" i näringslivet, från grossisten till handlaren på hörnet, som transporterar varorna från producenter till konsumenter, hjälper producenterna att finna sina marknader och konsumenterna att finna rätt varor och att få dem till ett rimligt pris. Tillsammans utgör producenter, handlare och konsumenter de tre huvudaktörerna inom näringslivet.
        Men det finns också ett fjärde stadium i varucirkulationen. Den består i vägen tillbaka av resterna av de använda varorna; avfallet, tillbaka och genom ett "naturstadium". Känslan av ansvar för att inte ta ut för mycket av jorden och att inte förgifta den på ett sådant sätt att den dör "före sin tid" har blivit allt tydligare sedan 1960-talet. Också den har sina företrädare, i de olika miljörörelserna och miljöpartierna runt världen.
        Tillsammans representerar "producenter", "handeln", "konsumenter" och "miljörörelserna och -partierna" ansvaret för de fyra grundläggande stadierna i varornas kretslopp;

1. att göra de saker av naturen som vi behöver för att bygga våra liv på jorden,
2. att fördela dem,
3. att bygga vår kultur genom att använda och "förbruka" och bryta ner varor, och
4. att inte ta ut för mycket av naturen, eller att förgifta den i förtid med resterna av vår kultur.

(Klicka på bilden så kommer en lite större bild.)  
      Olika representanter för de grupper som ansvarar för de olika stadierna i cirkulationen av varor kan man också återfinna redan idag i Kommissionens arbete, även om några bara återfinns i en underordnad roll.
        Här finner man utöver de många representanterna för produktion och handel t ex Europafacket, ETUC (European Trade Union Confederation), en association av de 50 största fackföreningarna inom EU, utom den franska CGT, och representerande 47 miljoner medlemmar. ETUC konsulteras av Kommissionen när den formulerar olika förslag till lagstiftning.
        Ett annat organ är BUEC, en förening av 23 europeiska konsumentorganisationer, som representerar konsumentintresset i ca 20 konsumentkommittéer som deltar i EU:s lagstiftningsprocess och i EU-Kommissionens konsumentkommitté; CCC.
        Enligt ett beslut i Ministerrådet 1990 så har EU också upprättat en egen Europeisk Miljöagentur med säte i Köpenhamn och uppgift att göra studier och sammanfatta information, som ska kunna ligga till grund för beslut på miljöområdet. Ministerrådet har emellertid inte velat ge den någon kontrollfunktion, vilket EU-parlamentet krävde.
        Av de 24 (26) General Direktoraten arbetar bara ett (DG V) direkt med arbetsmarknads- och arbetslöshetsfrågor (i st f 3-4) Bara ett arbetar med konsumentfrågor (DG XXIV) (i st f 4-6) och ett (i st f minst 4-6) direkt med "Miljö och kärnkraftssäkerhet" (DG XI). Det biträds emellertid av två andra General Direktorat när det gäller forskningsfrågor kring miljöteknik och energifrågor; DG XII och DG XVII.

BALANSERA UT OCH RENODLA KOMMISSIONEN!
De hittillsvarande försöken att på något sätt hitta ett sätt att förmänskliga EU genom att bygga den till en "sysselsättningsunion" eller en mer "miljöorienterad union", som den svenska regeringen också anger i sin skrivelse till riksdagen, visar helt i rätt riktning, men är inte tillräckliga.
        Till den viktigaste frågan och uppgiften i den fortsatta reformeringen av EU hör att ombalansera arbetet i Kommissionen.
        Om EU ska kunna utvecklas vidare på ett sakenligt, nutida, mänskligt socialt ansvarsfullt sätt står EU inför den centrala uppgiften att besluta om att i takt med Öst- och Syd-utvidgningen institutionalisera nya General Direktorat, utöver de många som nu ägnar sig åt ekonomi, produktion, transport och handel, för också arbetare, konsumenter och miljöintressen på en jämlik, broderlig nivå med ekonomi-produktion och transport-handel-intressena.
        De 10-15 nya nödvändiga General Direktorat, som med tiden behöver institutionaliseras utöver de nuvarande, för att arbeta mer aktivt med arbetslöshetsfrågorna, småskalig handel och tjänsteproduktion, konsumentfrågor och inte minst de många och allvarliga miljöproblemen motsvarar på ett naturligt sätt de möjliga förväntade nya medlemsstaterna i Öst- och Syd-Europa och bör därför på ett naturligt sätt kunna institutionaliseras en i taget med en ny kommissionär från varje nytt land som blir medlem.
        För närvarande håller "Kommissionen" på att utvecklas till alltmer av en också formell "regering" för hela EU, med Ministerrådet som en sorts "senat" och "första kammare", stående över EU-parlamentet, som en sorts "andrakammare" för populasen, en struktur präglad av franskt statstänkande.
        Denna utveckling är förståelig och har djupa rötter, men är idag otidsenlig och sakligt helt felaktig.
        Kommissionen bör i stället balanseras ut till att som sant "Rundabordsorgan" omfatta Direktorat för alla de nämnda fyra stadierna i varukretsloppet - inklusive medarbetare, konsumenter och miljöintressen - på ett jämlikt, broderligt sätt i sin struktur, och därefter hålla sig till och renodla sin uppgift som initierande och verkställande organ för lagstiftning på första pelarens; ekonomins område. Den kan då bli något verkligt gott inför Europas fortsatta utveckling och inspirationskälla också för andra delar av världen.
        Till uppgiften hör också att utveckla ett "medbroderligt" ekonomiskt förhållande till Öst-Europa, som också starka strävanden inom EU nu försöker utveckla och som EU:s regionfonder möjliggör. En viktig åtgärd i denna riktning skulle också vara att sammansmälta General Direktoratet för "Konkurrens" (DG IV) med det blandade DG XXIII till ett nytt Direktorat, som arbetar lika mycket om inte mer med "kooperativa frågor" och samarbete inom näringslivet, som med "konkurrens".

"1998", EMU OCH EN "EUROPEISK CENTRALBANK"?
I det sammanhanget framstår det tidsmässigt pressande arbetet för att etablera en enhetsvaluta för hela Europa före utgången av "1998" och etablerandet av en Europeisk Central Bank som ett helt oberoende instrument för att styra ekonomins utveckling i hela Europa som mycket bekymrande.
        I sin nuvarande planerade form är banken avsedd att vara helt separerad från, oberoende av och opåverkbar av allt yttre inflytande och reglering av organ som EU-Kommissionen, EU-Parlamentet och EU:s Ministerråd. Den är också avsedd att ha som sitt primära mål att upprätthålla den minimala inflationen och den stabila valutan framför alla andra hänsyn som miljömässiga, mänskliga eller sociala, som den omfattande arbetslösheten.
        Utvecklad på detta sätt så kommer det ekonomiska livet inte bara få ett i viss mån nödvändigt oberoende, men kommer också att ges en slutgiltig absolut överhöghet över alla andra sociala processer på ett potentiellt förödande sätt inför Europas fortsatta utveckling.
        Hur viktig man från olika håll betraktar hanteringen av detta centrala styrorgan för hela Europas fortsatta utveckling framgår av att det inför sitt slutgiltiga tredje "fixeringsskede" - liksom "Federal Reserve Act" när den beslöts av bara tre senatorer på julafton 1913 och undertecknades av president Wilson redan samma kväll, och liksom TEU när den utformades 1991 - än så länge har kommit att "skyddas" från "faran" att behöva påverkas, och tydligt in- och underordnas under en mer demokratisk styrning.
        Som det sista nödvändiga steget för att på ett sakstridigt sätt kunna inrätta Kommissionen som en också formell "regering" över hela Europas både ekonomiska och sociala framtid utgör EMU:s slutliga genomförande "före 1 januari 1999", dvs "1998", nålsögat för möjligheten att antingen slutgiltigt styra utvecklingen av EU mot den av vissa önskade mäktiga (Amerikansk-)"Europeiska stormakten", eller bort från denna Europeiska dinosauriedröm, mot den nödvändiga differentiering av EU, som "pelarsystemet" har lagt grunden till och som i sina första former redan har börjat utvecklas.

DEN EGENTLIGA "ANDRA PELARENS" TVÅ SIDOR
- "UTRIKESPOLITIK" OCH "INRIKESPOLITIK"
Till den andra egentliga huvuduppgiften i reformeringen av EU hör att starkt begränsa uppgifterna för General Direktoratet för "Yttre politiska relationer" (DG IA).
        Arbetet under den nuvarande "andra pelaren" för "Utrikes- och säkerhetspolitiska frågor" bör helt avgränsas till "Petersbergs-uppgifterna" och överföras från EU och NATO till ett mycket förstärkt och utvecklat OSSE; Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa, som sitt adekvata forum, som regeringen också antydde i sin skrivelse inför IGC 96.
        Likaså bör arbetet inom "EU:s andra pelare" i huvudsak reduceras till det arbete, som f n har förts till "tredje pelaren", och hållas på en mellanstatlig nivå.
        Den nuvarande rätten för Kommissionen att initiera lagstiftning på andra områden än ekonomin och varukretsloppet bör avvecklas och föras ut ur Kommissionen. Initiativrätten bör för en del frågor föras över till EU-Parlamentet, Ministerrådet och de nationella parlamenten och verkställigheten bör överföras till Ministerrådet och de nationella regeringarna.
        EU-Parlamentet och EU:s Mininisterråd bör också utveckla allt intimare samarbete med, och på sikt sammansmälta med Europarådets motsvarande organ; Europarådets parlamentariska församling och Ministerråd.
        Till de frågor som dessa organ bör samarbeta kring på en konfederativ nivå hör alla frågor som berör det rent sociala och mellanmänskliga området, och samordningen och samarbetet i frågor som gäller EU:s "inrikespolitik" (som delar av DG V; "Sociala frågor").
        Ministerrådet och EU-Parlamentet måste också som mer demokratiskt valda organ behålla respektive få möjligheten att se över och omformulera ramarna för Kommissionens arbete och för en eventuell Europeisk Central Bank och ha som sin huvuduppgift att skydda och försvara den grundläggande rätten för varje människa att leva ett människovärdigt liv, i fred med sina medmänniskor, oberoende av sina åsikter, sin nationalitet, sitt kön, eller sina förutsättningar att bidra till den ekonomiska produktionen och varucirkulationen.
        Här framstår den parlamentariska demokratin fortfarande som en fungerande modell för arbetet. Det nuvarande lagstiftningssystemet, med beslutsformerna reducerade till de planerade tre, för lagstiftningen under "pelare ett" framstår också som riktigt tills vidare.
        Med tiden bör Kommissionen och EU-Parlamentet/Ministerrådet också separeras mer tydligt geografiskt från varandra, med flyttning av Ministerrådet och EU-Parlamentet mer centralt in i Europa.
        Anita Gradin har som delansvarig för arbetet inom EU:s "tredje pelare" - mot bakgrund av svårigheten att få olika konventioner inom denna "inrikespelare" ratificerade i olika nationella parlament - uttalat sig i media mot mellanstatligheten som arbetssätt. Men demokrati tar tid, vilket är det oundvikliga och absolut nödvändiga priset för sammanhållningen i samhället och förankringen och stödet för de gemensamma samhällsinstitutionerna. Uttalandet visar på faran att denna insikt kan och långsamt håller på att gå förlorad också hos en demokrat som Anita Gradin.

BYGGANDET AV DEN EGENTLIGA "TREDJE PELAREN" FRÅN 1998
I den nuvarande bilden av de tre "pelarna" i det "Europeiska husbygget" framställs den "tredje pelaren" som "pelaren för inrikespolitiska frågor".
        Denna bild av pelarna motsvarar den "förminskade" och "elitorienterade" bild av samhället som Platon framställde i "Staten". Men den framställer också den förminskade bild av människan som senare "beslöts" vara den "riktiga" vid det ekumeniska Konciliet 869 i Konstantinopel. Före detta möte hade man inom kristendomen betraktat människan som bestående av "kropp", "själ" och "ande". På detta kyrkomöte beslöt man dock att inte längre betrakta det andliga i människan som något självständigt, men som en egenskap hos "själen".
        Därmed blev människan reducerad till en "kropp" och en "själ" med vissa "andliga" egenskaper.
        Denna reducerade människobild återspeglar Platons bild av "idealstaten", och går också igen i den bild av de tre "pelarna" som de framställs som "huvudpelarna" i "EU-huset".
        Inom de olika grenarna av den västerländska husbyggartraditionen ser man tillbaka på byggandet av Salomos tempel som urbilden för allt gott husbygge. Enligt legenden byggdes detta tempel i ett samspel och som ett triangeldrama mellan Hieram; byggmästaren från Tyros i nuvarande Libanon, Salomo; templets arkitekt och Balkis; Drottningen av Saba, som förmedlare av stjärnvishet.
        Om man betraktar EU-processen som ett "husbygge" mot bakgrund av detta "tempelbyggarperspektiv" kan man uppfatta EES-fasen mellan 1986 och 1992 som "Hierams"; byggherrens fas. Då byggdes slutgiltigt den egentliga, "fysiska" grunden för EG/EU-huset. Andra fasen; EU-fasen mellan 1992 och 1998, har - sett ur detta perspektiv - mer karaktär av "Salomos"; arkitektens fas. Nu håller byggandet av den rättsliga och sociala strukturen för EG/EU på att slutföras.
        Den tredje fasen i det egentliga bygget av Europa som "hus"; mellan 1998 och 2005, framstår mot den bakgrunden som Balkis; "den stjärnvisa kvinnans" fas. En anklang av denna bild framträder också i bilden av EU-emblemet med de 12 stjärnorna, med rötter bl a i bilden av "den himmelska kvinnan", klädd i solen, med månen under fötterna och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud, havande och på väg att föda, förmedlad av Johannes Uppenbarelse (12:1-3).
        En rimlig prognos för denna EU:s tredje fas efter "EES" -fasen och "EU" -fasen - den kommande c:a 6-årsperioden efter "1998" och det implicita byggandet av en "kropp" för Europas framtida kulturliv fram till "2005" - är att den kommer att visa upp inslag för att göra EU ännu större och mäktigare genom att helt felaktigt, otidsenligt och sakstridigt göra Kommissionen till en slutgiltig formell regering för EU, med åtminstone någon tydligare formalisering av en gemensam utrikespolitik på basis av bl a Carl Bildts arbete i Bosnien och med sin ordförande som "statsminister", och en sorts "regerande filosof på tronen" i Platons anda.
        Ett uttryck för denna maktsträvan visade sig under mars -97 i Frankrikes förslag att förena EU och VEU till en enhet. Förslaget fick stöd av ytterligare ca 5 medlemmar av EU. Det är konsekvent i enlighet med EU-processen och kommer sannolikt att utvecklas och motiveras tydligare av olika skäl som kommer att dominera allt mer under de kommande 8-10 åren. För de länder som i likhet med Sverige uppfattar det som möjligt och rätt att bygga ett samarbete mellan stater på ekonomins grund, men motsätter sig denna maktsträvan, är denna inför framtiden sannolikt alltmer påtagliga maktsträvan ett av de stora problemen och dilemmana

KULTURDRAMA
Ett ytterligare problem de närmsta 8-10 åren är att utvecklingen sannolikt också kommer att innebära både ännu starkare impulser både för att binda upp människor ännu mer vid den tekniska utvecklingen, i Lyndon LaRouches och EAP:s anda liksom att binda upp henne "andligen" vid en mer "katolicerad" kristendom, med mer eller mindre dramatiska medel och grepp.
        En föraning i den riktningen, i början 1980-talet, gav den besynnerliga annonskampanjen i ett flertal stora Europeiska dagstidningar, som påstod att "Kristus är här nu", att han väntade på att träda fram och att man kunde söka honom någonstans i London om man ville hitta honom.
        Mycket uppseende väckte också två böcker under 1980-talet av Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln; "The Holy Blood and the Holy Grail" (1982) och "The Messianic Legacy" (1986), som beskrev arbetet av en del mindre, men möjligen inflytelserika grupper i Europa för att förbereda lanserandet av en hävdad ättling av Merovingerätten från 500-talet som den riktige nutida "Kristus".
        Som argument för det hävdar grupperna att Merovingerna egentligen skulle vara ättlingar till Maria av Magdala och Jesus, som "egentligen inte alls hade dött på korset" men efter korsfästelsen (av en stand-in) "hade rest till Syd-Frankrike, där de hade fått barn, som utgjorde de egentliga anfäderna till Merovingerna" .
        I en skrift varnar också den lilla gruppen "Lectorium Rosicrucianum" för ansträngningar av andra grupper, för att med mer överdådiga, men för många säkert övertygande medel framställa något som kommer ge ett övertygande intryck av "Jesu återkomst på himlens skyar", som många tänker sig det.
        Det stora självmordet av 39 människor i Kalifornien i slutet av mars 1997 i samband med passagen av Hale-Bopp-kometen genom vårt solsystem ger möjligtvis en antydan om vilken typ av stämningar som lever under ytan.
        Mycket kommer vår generation säkert att få höra innan öronen slutgiltigt trillar av, inte minst under åren runt årtusendeskiftet och en grogrund kommer det säker att ha i den sociala oro, som då av olika skäl sannolikt kommer att utvecklas och som nu behandlas alltmer i olika media även om just millennieproblemet på dataområdet med den kostsamma omställningen till årtalsangivelse med 4 siffror fortfarande dominerar medvetandet i Sverige.
        Ett förarbete in i detta område utgör bl a det förra året av Kommissionen startade projekt "Ge Europa en själ", som "ska stödja verksamheter som stärker Europabyggets andliga och moraliska innehåll, som mobiliserar gräsrötterna i religiösa och humanistiska samfund, som skapar tolerans över ras-, religions- och nationsgränser" men bara om de syftar till att just stärka den europeiska integrationen (DN 29.9.96, B 20).
        Som motvikt mot dessa delvis förföriska dramer och tredje huvuduppgift för EG/EU i ett längre perspektiv - kan man bl a se valet och permanentandet av en stad i det slaviska området som Europeisk kulturhuvudstad - förslagsvis Prag - utöver den vandrande, som ett frö och forum för utvecklingen av organ för ett fritt, Europeiskt kulturliv inför framtiden och som en bro till Ryssland och det Öst-Slaviska området.
        Hit hör också att överföra alla frågor som rör det multi-kulturella livet i Europa ut från EU och över till detta eller dessa organ med centrum i Prag (som General Direktorat X; "Information, Communication, Culture and Audiovisual" och DG XXII; "Education, Training and Youth").
        Ovanstående har bara varit avsett som en kort skiss av några av de absolut nödvändiga uppgifterna som fortfarande återstår att hantera och som EU på ett eller annat sätt snart kommer att vara tvunget att hantera.
        Det faktiska och utmanande i läget är att vår enda möjlighet att på ett fredligt sätt genomföra - inte det som "tekniken" och "ekonomin" eller det som en "katolicerad" eller "förtrollad" och "förtrollande" kristendom "kräver", men det som den nutida, socialt och ekologiskt ansvarsfulla, och fredligt framtidssträvande människan "kräver" - är att göra det medvetet, om det inte ska tränga sig fram på ett mer okontrollerat sätt, som krigen under 1300- och 1600-talen och de tre stora krigen i Europa under vårt århundrade, med rötter i en oförmåga - om än förståelig - att hantera andra problem.

EN "MOT-TREGRENING"
En motform till denna nödvändiga differentiering av Europa bort från utvecklingen till en enhetlig Europeisk superstat i idag föråldrad form håller emellertid också på att utveckla sig. Till de som beskrivit och föreslagit den hör Brzezinski, tidigare rådgivare åt den amerikanske presidenten (International Herald Tribune 2.5.94) och Kolankiewicz (International Affairs 3.7.94).
        Den består i bildningen av en trestatsaxel, bestående av utöver de nuvarande medlemmarna Frankrike och Tyskland också Polen, med Frankrike och Polen som katolska flyglar som håller ett starkt och centralt Tyskland på plats och fixerad som den ekonomiska "motorn" i Europas utveckling in i framtiden, som ett "mekaniskt hjärta" i stället för som del av det "spirituella hjärta" för Europa, som det bär som möjlighet i sig att vara.
        Denna trestats-axel som nu håller på att utvecklas missar och undertrycker helt den centrala uppgiften för Central-Europa, men kommer sannolikt att utvecklas vidare och genomföras i en eller annan form.
        Med Enhetsakten, Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och nästa fördrag om kanske 5-6 år håller nu en rättslig-social form på att utvecklas för Europa, som på ett avgörande sätt kommer att prägla hela inriktningen av Europas fortsatta utveckling av ett sakenligt fritt kulturliv, som uttryck för den medvetna, socialt och ekologiskt ansvarsfulla och frihetssträvande nutidsmänniskan, och för vilken i grunden egentligen inte i första hand Tyskland som "motor" men den Central-Europeiska kulturtraditionen liksom också Öst-Europas kulturella impulser och liv är helt avgörande.

DE KOMMANDE DECENNIERNA
Mot bakgrund av lagbundenheten i byggandet av sociala organismer - som EU - kan man också ange hur "EU-processen" kommer att utvecklas vidare om den - som hittills - fortsätter att följa samma medvetna mönster i enlighet med tänkesättet hos sina "byggmästare" och "arkitekter" . Man kan på den grunden också delvis ange vilka problem och uppgifter den kommer att stå inför.

(Klicka på bilden så kommer en lite större bild.)

VÄNDPUNKT ...
Tiden mellan omkring 2005 och 2011 under "EU-processen" är den tid under processen som implicerar det sista stadiet i byggandet av en "kropp" för ett Europeiskt "jag" i någon form under EU-processen.
        Under dessa år kommer det sannolikt att utgöra den "objektiva" grunden för kulminationen av de krafter och strävanden som vill göra Europa till en centralstyrd federation, med det helt otidsenliga strävandet att installera en "president" på toppen av en återupplivad "Egyptisk samhällspyramid" som en osa(k)lig " ämbetskropp" för ett "sken-jag" för EU-huset att "inkarnera" i.
        Men Europas "jag" kan inte sammanfattas som maktbefogenhet för en "president" i en människa. Det lever i det sociala livet mellan människorna i Europa, i det medvetna varma intresse vi utvecklar för våra medmänniskor, oberoende av vem de är och var de kommer ifrån. Strävandet att bygga en "kropp" för något helt annat som ett "presidentskap" kan bara betraktas som ett dåligt omen.
        Det fjärde grundläggande problemet i EU-processen består i att hantera detta problem, som har att göra med förhållandet mellan det "ekonomiska" livet i Europa och dess huvudorgan (Ecosoc, EU-Kommissionen och dess "President" ; d v s ordförande) det gemensamma "rättslivet" för länderna i Europa och dess organ (de nationella parlamenten, EU-parlamentet och EU:s Ministerråd) och det "kulturella" livet i Europa och dess organ (med sitt centrum i Prag som Europas framtida kulturhuvudstad).
        Problemet behandlas bl a redan av Goethe i historien om Den gröna ormen och den sköna liljan, där man också kan finna frön till problemets lösning. En elementär modell för lösningen av detta problem kommer möjligen att vara sättet att lösa presidentproblemet i Bosnien, med Kommissionens "president", parlamentets ordförande/"president" och Europarådets ordförande/"president" arbetande tillsammans som ett europeiskt "presidentråd".

... OCH OMVANDLING
Mellan omkring 2011 och 2030 kommer vi sen - om mönstret i EU-processen består - att stå inför tre svåra uppgifter, som en möjlighet, i kamp med, eller med stöd av EU:s nya konstitution:

Den första uppgiften
under perioden "2011 - 2018"
kommer att vara att omvandla den ännu inte synliga "humanistiska maktimpuls" för Europa - i bl a Lyndon LaRouches och EAP:s anda, liksom den "spirituella maktimpuls" för Europa - i den katolska kyrkans anda, som man kan ana kommer att komma till uttryck under tiden för och åren efter regeringskonferensen IGC 96, till ett fritt, tidsenligt kulturliv, som går utöver såväl det "tekniskt nödvändiga", som det "andligt nödvändiga" in i det sant mänskligt frihetsbildande, med Prag som centrum och inspirationskälla.

Den andra uppgiften
under perioden "2018 - 2024"
kommer att vara att lyfta ut den återstående "regeringsmakten" från EU-Kommissionen och omvandla den statsbildning, som impulserats som en "Europeisk Union" till ett demokratiskt, jämlikt rättsliv, den '"nya lagen", byggd på social rättvisa och medmänsklighet.

Och den tredje uppgiften
under perioden "2024 - 2030"
det svåraste; kommer att vara att omvandla det som har impulserats som "den inre marknaden", byggd på konkurrens mellan starka producenter till ett allt mer altruistiskt näringsliv, byggt på broderlighet, i vårt gemensamma ansvar för jorden framtida utveckling och omvandling.

EUROPAS LÅNGSIKTIGA UPPGIFT
EU:s olika "arkitekter" och "byggare" håller nu på att mycket insiktsfullt bygga en "rättskropp" som ett "hus" för det framtida Europa utifrån det ekonomiska livets perspektiv på ett sätt som de anser som riktigt utfrån sina långsiktiga målsättningar.
        Hur detta mycket medvetna husbygge ser ut i ett lite större perspektiv också i sin fortsättning kan man ange i några av dess huvuddrag fram till 2030, på det sätt jag har försökt göra ovan.
        Men huset får inte förbli det den välmenande elitens hus som maktinstrument i världen, som det i hög grad fortfarande är.
        Det måste omvandlas utifrån det som är gott och riktigt i det, så att det verkligen blir ett hus för alla Europas människor, också de som idag har hamnat på gatan till följd av "ekonomiska nödvändigheter".
        Europas roll i världshistorien har sen "Renässansen" varit central - på gott och ont - och kommer säkert också att vara det långt in i framtiden, men den måste in i denna framtid bestå i att avveckla all yttre maktsträvan och alla yttre maktinstrument, som många också gett uttryck för i kampen mot och upprördheten över de kärnvapenprov, som en EU-medlem ansett vara nödvändiga för att kunna utveckla kärnvapen vidare in i framtiden.
        Europa bör i stället renodla sin uppgift som utjämnande faktor och bro mellan "Öst" och "Väst" och som möjlig kulturinspirator "med hjärta" - med också den Öst-Europeiska kulturen som stor inspirationskälla, men med stor respekt för alla kulturgruppers roll i historien.
        I det arbetet är vi alla ansvariga för att gestalta EU-huset till en inspirationskälla till ett mänskligt värdigt liv, som del av allas vårt allt större ansvar för mänsklighetens och jordens framtid.
        Bara ett sådant "gott hus" kan också vara generöst och öppet för de som inte bor i det att fritt besöka och ta del i.

BIBLIOGRAFI

1. BAIGENT M, LEIGH R, LINCOLN H: The Holy Blood and the Holy Grail. London: Corgi Books 1982
2. - The Messianic Legacy. London: Corgi Books 1987
3. - The Temple and The Lodge. London: Corgi Books 1990/1996
4. BOWLE J: A history of Europe. London: Pan Books 1982
5. BORCKARDT K-D: European integration. The origins and growth of the European Union. Luxembourg: Office for the European Communities 1995
6. BOULANGER J-L, MARTIN D: "Resolution on how the Treaty on European Union is functioning - implementation and development of the Union". Luxembourg: European Parliament (A4-0102/95) 1995
7. BRZEZINSKI Z: Between Two Ages: America´s Role In The Technetronic Era. New York: Viking Press 1970
8. ECKHOFF H (ed): Europa und sein Genius (Europe and its spirit). Dornach: Verlag am Goetheanum 1984
9. ERNST J W: Das Schicksal unserer Zivilisation und die kommende Kultur des 21. Jahrhunderts (The destiny of our civilisation and the coming culture of the next century). Freiburg: Die Kommenden 1977
10. HALL M P: America´s Assignment With Destiny. The Adepts In The Western Esoteric Tradition, Part Five. Los Angeles: The Philosophical Research Society 1979
11. HARTVEIT K M: De skjulte brödre. Oslo: Ex Libris 1994
12. HEISTERKAMP J: Weltgeschichte als Menschenkunde (World history as knowledge of Man). Dornach: Gideon Spicker 1989
13. ICKE D: ... and the truth shall set you free. Cambridge: Pendragon Press 1995
14. ISSACSON W, T E: The Wise Men: Six Friends And The World They Made. New York: Simon and Schuster 1986
15. LAROUCHE L: Vad är en humanistisk akademi? Wiesbaden 1979
16. MOGSTAD S D: Frimureri. Oslo: Universitetsförlaget 1994
17. MORIZOT P: The Templars. London: Anthroposophical Company 1960
18. PFEIFER H: Brüder des Schattens (Brothers of the shadow). Zürich: Roland Uebersax 1987
19. Preparing Europe for the 21th Century. Report by the Commission of the European Union on the functioning of the Treaty on European Union. Brussels/Luxembourg: ECSC -EC-EAEC 1995
20. QUIGLEY C: The Anglo-American Establishment. NewYork: Books in Focus 1981
21. Report on the functioning of the Treaty on European Union. Brussels: Council of the European Union, General Secretariat 14 March 1995 (SN 1821/95)
22. REUVENI A: Im Namen der "Neuen Weltordnung". Vom unzeitgemässen Herrschaftswillen und seinen Trägern in der Weltpolitik (In the name of the New World Order. The untimely strife for power and its vehicles in world politics). Dornach: Verlag am Goetheanum 1994
23. RIEMECK R: Mitteleuropa. Bilanz einer Jahrhunderts (Central Europe. Summing up a century). Freiburg: Die Kommenden 1977?
24. SCHMUNDT W: Der soziale Organismus in seiner Freiheitsgestalt (The social organism in its freedomform). Dornach: Phil-Anthr Verlag am Goetheanum 1977
25. SOLOVIEV V: The Antichrist. Edinburgh: Floris Books 1982
26. STEGMAN C: Das andere Amerika (The other America). Dornach: Verlag am Goetheanum 1991
27. STEINER R: The Temple Legend. Freemasonry and related Occult Movements (Die Tempellegende und die Goldene Legende als symbolischer Ausdruck vergangener und zukünftiger Entwickelungsgeheimnisse des Menschen. GA 93. 1904-14.). London: Rudolf Steiner Press 1985
28. - Lecture held on the 7th of March 1914 in Stuttgart on the Temple impulse in relation to every Millenienum.
29. - Zeitgeschichtliche Betrachtungen. Das Karma der Unwahrhaftigkeit (Reflections on the present time. The karma of untruthfulness). Erster Teil: 13 Vorträge 4 - 31 December 1916. GA 173. Zweiter Teil: 12 Vorträge 1 - 30 Januari 1917. GA 174
30. - Towards Social Renewal. London: Rudolf Steiner Press 1977
31. - The wrong and right use of esoteric knowledge (Lectures held the 18th, the 19th and the 25th of November 1918). London: Rudolf Steiner Press 1966
32. - The inner aspect of the social question (Lectures held the 4th and the 11th of February and the 9th of March in Zürich 1919. In: GA 193). London: Rudolf Steiner Press 1974
33. STUMCKE I, KLOCKENBRING G: Der Impuls von Lérins. Spuren eines johanneisschen Christentum im 4. Jahrhunderts (The impuls of L.érins. Traces of a Johannite Christianity in the 4th century). Stuttgart: Freies Geistesleben 1977
34. TAUTZ J: Der Eingriff des Widersachers (The encroachment by the Adversary). Freiburg: Die Kommenden 1977
35. TSCHANZ R (ed): Vom Christus-Wirken in der Gegenwart (On the working of Christ in the present). Dornach: Verlag am Goetheanum 1991
36. WESTENDORP C: Progress report by the reflection group on the 1996 InterGovernmental Conference 1996, BC-TEXT-IGC-REPORT August 24, 1995
37. VIERECK G S: The Strangest Friendship In History: Woodrow Wilson And Colonel House. New York: Liveright 1932

Åter till huvudsidan för detta dokument.

Denna sida skrevs under våren 1997 och har senast redigerats i slutet av maj 1998
Den har besökts ggr sedan 30 maj 1998
© Sune Nordwall 1998