AV BERIT LÖFSTRÖM
 

6. Människan föds inte färdig

I förra kapitlet fann vi en både tänkande, kännande och viljande människa, där de olika kvaliteterna för att rätt komma till uttryck behöver helt olika förutsättningar för sin fysiska förankring. Det får de genom att människan är skapad som hon är med regioner där stillhet eller aktivitet överväger, där värme eller kyla är mer eller mindre framträdande, där substansuppbyggnad är mer framträdande än nedbrytning, där en harmonisk utjämning äger rum osv. 
     Men människan föds ju inte färdig, varken till storlek, form eller funktion. Hon utvecklas, och det tar en viss tid. Inom antroposofin talas om tre huvudsakliga utvecklingsstadier från barn till vuxen. 

Det lilla barnet
Naturligtvis har det lilla barnet nerver och sinnen, och visst fungerar både andning och blodomlopp. Men speciellt utmärkande för förskoleåldern är ändå något annat. Barnet växer till och lär sig att mer och mer behärska sin kropp. 
     Det är oerhört aktivt, kryper, går och känner på allt. Det härmar de vuxna. Man kan uttrycka det som att omvärlden på något sätt går direkt in i barnets viljeliv. För övrigt vill minsann barnet självt också väldigt mycket och starkt.
     Under människans första sjuårsperiod utvecklas i första hand viljelivet. Föräldrar kan göra mycket för att hjälpa barnet till en harmonisk utveckling på det här området. 
     Det är mycket viktigare vad vi gör än vad vi säger. Det gäller att vara en god förebild, värd att härma, och att inte försöka driva upp utvecklingstakten. Varken känslo- eller tankelivet är ännu så utvecklat att barnet självt kan göra riktiga avvägningar och bedömningar. Och med invecklade förklaringar bara hämmar vi barnet genom att vädja till en förmåga det ännu inte äger. 

Första skolåren
Från sjuårsåldern klarar barnet att sitta stilla längre stunder, i synnerhet om man inte krävt för mycket i den vägen tidigare. Världen vidgas och förmågan att finna sig tillrätta och arbeta i grupp ökar. Barnet kan räknas som skolmoget. Målnings-, sång- och spelglädjen är påtaglig och fantasin frodas. Att känna sig in i, leva sig in i t.ex. ett nytt språk är mycket lättare och roligare (i den här åldern också mycket effektivare) än att plugga in det. Att rytmiskt stampa och klappa in multiplikationstabellen går fint. Att lära sig skriva genom att organiskt låta bokstäver formas ur enskildheter i en spännande berättelse är en annan metod som används inom antroposofiskt inspirerad pedagogik. Självfallet förändras presentationen av lärostoffet i takt med att barnet växer.
     Under åren mellan tandömsningen och puberteten utvecklas företrädesvis känslolivet, och barnets konstnärliga känsla är utpräglad. Omvärlden går direkt in i känslan och ner i viljan.

Ungdomstiden
Ungefär vid tiden för puberteten vidtar en ny fas i en människas utveckling. Den intellektuella förmågan vaknar, och därmed både förmåga till överblick, logisk bedömning, systematik och en mer teoretisk studiegång. Världen vidgas ytterligare och nya, stora frågor kräver svar. 
     Den unga människan växer in i den större verkligheten och får en ny förmåga att förstå bl.a. sin egen roll och uppgift. Så småningom ifrågasätts allting, för nu vill man bedöma själv. – Tanken vaknar. Och människan gör sig alltmer beredd att som vuxen kunna ta det fulla ansvaret för sig själv och sina handlingar. Jagets redskap är utbildat.
     Att i förtid vädja till och försöka utbilda en förmåga som ännu bara finns som anlag ger aldrig ett positivt resultat, även om det tillfälligt kan se så ut. Att skynda på en utveckling leder bara till att den blir ofullständig. Dessutom bestjäl vi faktiskt den växande människan på något som hon borde fått i stället. Alltför många ”pedagogiska” leksaker t.ex. vädjar till intellektet redan i småbarnsåldern – på bekostnad av viljans sunda utveckling. För att inte tala om hur många hämmade fantasi- och känsloliv teven och datorn skulle ha på sina samveten, om de bara hade haft några. 

Antroposofi får konsekvenser
Det är lätt att förstå att den antroposofiska synen på människan får konsekvenser på många områden – egentligen på alla. 
     Vi har just antytt att den kan berika pedagogiken genom att anpassa och utveckla lärostoffet efter de olika själskvaliteter en växande människa under olika perioder bäst är ägnad att utveckla. I Sverige kallas denna speciella form av pedagogik i allmänhet waldorfpedagogik.
     Antroposofin leder också fram till delvis nya sätt att vårda och utveckla psykiskt handikappade och störda människor. Insikten om hur olika själsfunktioner hör ihop med både bestämda kroppsliga områden och bestämda processer ger t.ex. möjlighet till en indirekt behandling av själslivet, både medicinskt, socialt och pedagogiskt-terapeutiskt. Så kallad läkepedagogisk verksamhet bedrivs vid många hem, skolor och skyddade verkstäder för både barn, ungdomar och vuxna. Utgångspunkten är att människans innersta, hennes Jag, aldrig kan vara sjukt. Däremot kan det ha ett ”dåligt instrument” till sitt förfogande. Ibland ett mycket dåligt.
     Inte bara den antroposofiska synen på sjukdom skiljer sig från den konventionella, även den medicin man i första hand vill använda är annorlunda. Den letar istället processer i naturen, processer som också finns inom människan om än i annan form. Man använder substanser där respektive process har manifesterat sig på ett utpräglat sätt. Tillverkningssättet ansluter till de här tankarna, och det färdiga preparatet används för att hjälpa upp, korrigera mänskliga processer som råkat i obalans. Här bör tilläggas att även konventionella mediciner används när så bedöms önskvärt. Antroposofisk medicin ser sig själv som ett komplement. 
     Ett annat välkänt område där ett antroposofiskt sätt att uppfatta människan spelar stor roll är arkitekturen. Ett grått fyrkantigt rum inspirerar till en sorts tänkande, medan ett mera spännande och kanske rött rum inspirerar till ett annat. Ett rum för avspänd samvaro behöver en helt annan både utformning och färgsättning än ett rum för studier, om det ska fungera riktigt bra. Det lilla barnets skolsal bör se helt annorlunda ut än gymnasistens. Insikten om färgens och formens betydelse får stora konsekvenser. Betong och trä har olika inverkan på våra sinnen. Sådant borde man veta, innan man ritar och bygger. 
     Sättet att odla jorden blir också annorlunda med det här synsättet. Biodynamisk odling bygger inte i första hand på att rätta till tidigare misstag. Jorden blir ”en levande organism”, födan viktig som näring för ett sunt fysiskt underlag för den mänskliga anden. Där en del andra ekologiska odlingsmetoder slutar, dvs med kemikaliefritt, där startar biodynamisk odling. 
     Ännu ett område som bara ska antydas är det samhälleliga och politiska livet. Näringslivet har en bestämd roll i ett samhälle, och rättslivet en annan. Kulturlivet – kultur i vid bemärkelse inberäknat vetenskap, forskning, skolväsende osv – har en tredje. Samma lagbundenhet kan inte gälla inom samtliga dessa områden. Frihet inom forskning är en sak, men frihet inför lagen leder direkt till anarki. Jämlikhet inför lagen är däremot en självklarhet, men hur skulle samma riktlinjer kunna tillämpas på ett konstnärligt område! Även på det samhälleliga fältet finns alltså nya idéer.
     Exemplen kan mångfaldigas. Men kanske framgår redan nu att i den mån vår värld ska kunna förändras, så kan något verkligt nytt bara uppstå ur nya synsätt, nya idéer.

Till sjunde kapitlet
Till innehållsöversikt

Copyright: Berit Löfström