På ytan gav utvecklingen under det sena 1800-talet inga större föraningar om de extraordinära händelser, som skulle komma att utvecklas under 1900-talet, och det skulle vara svårt att på grundval av en ytlig biografi över den första delen av Rudolf Steiners liv förutsäga den extraordinära utvecklingen av hans senare år. Ändå kan man finna fröna till de senare åren i hans tidigare år. 

Till det yttre var han en begåvad son till en lägre järnvägstjänsteman och växte upp i mindre jordbrukssamhällen i östra Österrike. Han gick i byskolor och senare i den moderna skolan i Wiener-Neustadt. Hans far är en fritänkare och ser sonen som en järnvägsingenjör snarare än som en präst (som vad det vanliga yrket för begåvade pojkar från byarna).

Han tar en examen i matematik, fysik och kemi, och skriver senare en doktorsavhandling i filosofi. Under universitetstiden och därefter försörjer han sig genom att ge privatundervisning. Han dras in i litterära och akademiska kretsar. Den berömda Goethekännaren Karl Julius Schröer, som har blivit vän med den unge mannen, arrangerar för honom att redigera Goethes naturvetenskapliga skrifter för en helt ny upplaga. 

Han deltar aktivt i Wiens rika kulturella liv och blir sen inbjuden till Weimar, till det berömda Goethearkivet, där han stannar sju år för ytterligare arbete med utgivningen av Goethes vetenskapliga skrifter, och också deltar i utgivningen av Schopenhauers samlade verk. Weimar är ett berömt centrum som besöks av ljusen inom den centraleuropeiska kulturen, och Steiner lär känna många av de centrala gestalterna inom det konstnärliga och kulturella livet under sin tid. 

1894 publicerar han Frihetens Filosofi (intuitivt tänkande som andlig väg), men blir besviken  över dess mottagande (vi ska återvända till betydelsen av detta verk) [2]. När århundradet närmar sig sitt slut lämnar han Weimar för att redigera ett litterärt avantgardistiskt magasin i Berlin. Här möter han dramatiker och poeter som, ofta desperat, söker efter olika sorts alternativ.

Staden är ett fokus för många radikala grupper och rörelser. Steiner inbjuds att undervisa vid Berlins arbetarskola, sponsrad av fackföreningarna och socialdemokraterna. Huvuddelen av undervisningen är marxistisk, men han insisterar på att ha fria händer i sin undervisning. Han ger kurser i historia och naturvetenskap och praktiska övningar i att tala offentligt och gör ett sådant intryck att han inbjuds att hålla högtidstalet för 7.000 tryckare på Berlins stadium vid firandet av Gutenbergjubileet. Men hans vägran att följa någon partilinje gör honom inte populär bland politiska aktivister, och han tvingas att sluta sitt arbete en tid efter sekelskiftet. 

1899 börjar hans liv att förändras snabbt. Först senare ger han en mer personlig glimt av sin inre kamp, som mognade till ett långtgående beslut under 1890-talet [3]. Den 28 augusti 1899 publicerar han i sin tidskrift en förvånande artikel om Goethes mystiska "saga" Den gröna ormen och den sköna liljan. Essän har titeln "Goethes hemliga uppenbarelse" och pekar bestämt men diskret på den "ockulta" betydelsen av sagan. 

Artikeln uppmärksammas av en greve och grevinnan Brockdorff, som inbjuder Steiner att tala vid ett av deras veckomöten. Brockdorff är teosofer. De ger Steiner hans första möjlighet att förverkliga det beslut han hade kommit till under de sista åren av det föregående århundradet; att tala öppet och direkt utifrån den inre förmåga till andlig iakttagelser som han hade haft sen barndomen och som han i stillhet närt, utvecklat och diciplinerat sen dess. 

Snart inbjuds han att tala regelbundet till grupper av teosofer, vilket upprör och förundrar många av hans tidigare vänner. Det blir ett uppror vid ett föredrag om den medeltida skolastiken, som han håller i Giordano Bruno Sällskapet. Den respekterade, om ofta radikala forskaren, historikern, vetenskapsmannen, författaren och filosofen framträder som en "ockultist". Det är djupt chockerande för många omkring honom. Steiner vet att han riskerar att bli isolerad.

Till en början finner han bara ett öra hos teosoferna för vad han har att säga. Ändå ser han omkring sig en kultur i förfall och en djup kris i annalkande (dekadens var ett vanligt använt begrepp runt sekelskiftet 1900 för att beskriva stämningen och kulturen Övers. anm.) 

Mycket senare skriver han: "På det andliga området försökte ett nytt ljus över mänsklighetens utveckling att bryta fram och genomtränga den kunskap, som hade utvecklats under sista tredjedelen av 1800-talet. Men den andliga sömnen förorsakad av den materialistiska tolkningen av dessa nya kunskaper förhindrade varje aning, och ännu mer medvetenhet om det. På så sätt kom den tid, som borde ha utvecklats i en andlig riktning utifrån sig själv, men som kom att förneka sin egen natur, vid den tid som faktiskt började att leda till livets omöjlighet" [4]. 

Steiners beslut att tala direkt utifrån sin egen andliga forskning kom sig inte av en önskan att framträda som en andlig lärare, för att tillfredsställa nyfikenhet eller återuppliva någon form av "gammal visdom". Det föddes ur en upplevelse av tidens behov. När vi (idag; när artikeln skrev Ö.a.) närmar oss slutet av århundradet (1900-talet) är det kanske lättare att inse vad Steiner menade när han talade om tider som "började leda till livets omöjlighet". Det var det som låg bakom vad han beskrev som "det som låg mig om hjärtat var att föra in impulser från en andlig värld i livet, ... men för det saknades all förståelse" [5]. 

Det tog honom nästan två decennier att lägga grunden för de förnyande impulser för det dagliga livet, som han försökte initiera. Först arbetade han huvudsakligen genom föredrag för teosofer och andra, och genom artiklar och böcker. De förblir en rik resurs, som fortfarande är alltför lite kända i den engelsk- (och svensk- Ö.a.) talande världen.
 

ANTROPOSOFIN

Stilen är genomgående nykter och direkt och man måste anstränga sig för att inse hur remarkabla hans beskrivningar är. För de kommer inte från tidigare källor och inte heller handlade Steiner som språkrör för en andlig ledare. De är frukter av noggrann iakttagelse och varseblivning - eller, som Steiner föredrog att kalla det, "andlig forskning" -  genomförd i frihet av en individ grundligt medveten om och djupt seriös med avseende på den begriplighet och integritet hos tänkandet, som naturvetenskapen eftersträvar. 

Efter sju eller åtta år började Steiner att till sitt arbete för att utveckla en "andlig vetenskap" lägga en växande aktivitet inom konsterna. Det är signifikant och karakteristiskt att han skulle betrakta konsterna som en avgörande bro för att översätta andlig forskning till social och  kulturell förnyelse. (Vi är idag fullt medvetna om vad som händer, när naturvetenskapen utan att först passera hjärtat översätts till tvingande teknologi utan skönhet eller medkänsla.) 

Mellan 1910 och 1913 skrev han fyra mysteriedramer, som följer livet hos en grupp människor genom ett antal liv på jorden och inkluderar scener som utspelar sig i den själsliga och andliga världen, liksom på jorden. Med hans fru, Marie von Sievers, som var skådespelerska, initierades nya sätt att närma sig talekonsten och dramat. Under denna period finner man också början till eurytmin, en rörelsekonst som gör de inre formerna och gesterna hos språket och musik synliga.

1913 las grundstenen för det första Goetheanum i Schweiz. Den extraordinära byggnaden i trä, med sina stora sammanfogade kupoler tog gradvis form under första världskriget, när en internationell grupp av frivilliga samarbetade med lokala byggmästare och hantverkare för att skapa de unikt skulpterade former och strukturer, som Rudolf Steiner hade utformat. 

Byggnaden stimulerade till många innovationer i användningen av form och färg och är idag alltmer erkänt som ett landmärke i 1900-talets arkitektur. [6] Ändå var Steiners primära strävan inte att bygga ett imponerande monument. Han betraktade arkitekturen som en tjänare för det mänskliga livet, och utformade Goetheanum för att understödja utvecklingen av antroposofin [7], och särskilt arbete inom drama och eurytmi. 
 

SOCIAL TREGRENING

Steiners sociala tänkande kan bara förstås mer ingående utifrån hans sätt att uppfatta historien, som han - i motsättning till Marx - såg som i grunden formad utifrån inre förändringar i människans medvetande, i vilket också högre andliga väsen deltar. Under 1900-talet har helt nya erfarenheter vaknat i den mänskliga själen. (Sen Steiners tid har det blivit mycket tydligare än det var då.) Men vi kan inte vänta oss att kunna bygga en sund social ordning om det inte sker på basen av en sann och djup insikt i inte bara den materiella men också den själsliga och andliga naturen och behoven hos människor som de är idag. 

Dessa behov karakteriseras av en påtaglig spänning mellan sökandet efter gemenskap och erfarenheten av sig själv och andra som individer. Gemenskap och samhällsbildning, i betydelsen vårt materiella beroende av varandra, är det grundläggande faktum i vilket detta, i den form det kommer till uttryck som ett oberoende tänkande och yttrandefrihet, avgörande för varje skapande verksamhet, för all förnyelse, och för förverkligandet av den mänskliga anden inom konsterna och vetenskapen. Utan andlig frihet skulle vår kultur vissna och dö.

Individualitet och gemenskapsbildning kan bara, framhävde Steiner, lyftas ut ur sitt konfliktförhållande till varandra om de uppfattas och erkänns inte som motsättningar, men som en skapande polaritet med rötter i den mänskliga naturen. Varje pol kan bara bli fruktbar om den får verka inom sin motsvarande adekvata sociala form. Vi behöver former som baseras på och tillförsäkrar var och en yttrandefrihet i det andliga livet, och former som befrämjar broderligheten i det ekonomiska livet.

Men hälsan i denna polaritet är beroende av ett fullt erkännande av och förståelse för ett tredje mänskligt behov och funktion; det sociala förhållandet mellan människor, som sammanhänger med vår känsla för mänskliga rättigheter. Här betonade Steiner åter att vi behöver utveckla ett tydligt socialt område för att stödja denna sfär, inspirerad av vår strävan efter jämlikhet - inte likhet i andligt avseende eller materiella omständigheter, men den känsla av jämlikhet som vaknar av att vi känner igen och erkänner den grundläggande andliga naturen hos alla människor. Här ligger betydelsen och källan för varje människas rätt till andlig frihet och livsuppehälle. 
 

DOTTERRÖRELSER TILL ANTROPOSOFIN

Bäst kända är arbetet inom pedagogiken och läkepedagogiken. Det först nämnda uppstod på en förfrågan av Emil Molt, ledare för Waldorf-Astoria cigarettfabriken, om en skola till vilken hans anställda kunde sända sina barn. Idag finns det Waldorfskolor runt hela världen (c. 870 i början av 2004, Ö.a.). Läkepedagogiska hem, skolor och bygemenskaper för handikappade barn och vuxna frodas.

Biodynamisk odling har sitt ursprung i föredrag hållna 1924 i Koberwitz på begäran av jordbrukare, som var bekymrade om den destruktiva följderna av ett "vetenskapligt" jordbruk. Den har hitintills huvudsakligen haft sin spridning i Europa, men väcker nu ett snabbt växande intresse i många andra delar av världen. Ur Steiners arbete med läkare har det växt en medicinsk rörelse som omfattar kliniker, sjukhus och en rad olika former av terapeutiskt arbete.

Utifrån en förfrågan från en grupp tyska präster utvecklades Kristensamfundet, en rörelse för religiös förnyelse. Konstformen eurytmi, som också har sin pedagogiska och terapeutiska tillämpning, har utvecklats starkt och det finns idag ett antal eurytmiskolor där man på heltid under 4 år kan studera eurytmi. Andra utbildningscentra - för lärarutbildning, biodynamiskt jordbruk, konsterna, socialt arbete och en allmän orientering i aantroposofi - har växt fram under senare år.

Rudolf Steiner dog den 30 mars 1925, omgiven av de nya verksamheterna under utveckling. Den mångsidighet och kreativitet han uppvisade under sina senare år är fenomenala vid varje jämförelse. Hur kunde han åstadkomma det? 
 

FRÅN ANDLIGA UPPLEVELSER TILL ANDLIG FORSKNING

Många människor har glimtar under livet av andliga realiteter. Några har minnen av en mer påtaglig upplevelse under barndomen. Några uppnår någon form av varaktig insikt som vuxna. Rudolf Steiner talade lite om sitt andliga liv i personliga termer. Men i sin självbiografi [8] antyder han att han från barndomen var fullt medveten om en osynlig verklighet i vardagslivet. Hans inre kamp under de första 40 åren av sitt liv var inte att uppnå andliga erfarenheter, men att helt kunna förena dem med de kunskapsformer och insikter som hör till vår tid, och att särskilt göra det med det språk och den diciplin som utvecklas av naturvetenskapen. 

Historiskt kan detta betraktas som den specialla utmaningen och bidraget hos Rudolf Steiners liv och arbete. Han själv såg den vetenskapliga tidsåldern, också i dess mest materiella aspekter, som en viktig fas i mänsklighetens andliga utveckling. Bara genom att för en tid glömma bort den andliga världen och ägna sig helt åt den materiella världen, menade han, kunde människan hon utveckla nya och viktiga förmågor, särskilt erfarenheten av en sann inre individuell frihet.

Steiner antydde att hans egen förmåga att möta livsfrågorna och de praktiska frågorna från människor från alla livets områden hade sitt ursprung i de inre ansträngningarna under hans tidigare år, när han nästan höll helt tyst om sina inre erfarenheter, och först stegvis lärde sig att få grepp om och ge uttryck för deras förhållande till den medvetenhetsform ur vilken vetenskapen uppstår.

Hans bok Frihetens Filosofi (Intuitivt tänkande som andlig väg) omfattar en första frukt av dessa strävanden - själv beskrev han det som "en svår väg upp till friheten". Ett närmare studium av arbetet visar på grunden för en kunskapsväg, som kan leda själen att upptäcka andliga erfarenheter och realiteter ända in i ordinära tankar och erfarenheter. Längs denna väg försökte Steiner utveckla en andlig forskning som är en vidareutveckling av en forskning i naturvetenskapens anda.

Denna väg ledde honom till att under 30-åren vakna till ett inre erkännande av "tidens vändpunkt" i mänsklighetens andliga historia, som åstadkoms av inkarnationen av det väsen som vi känner som Kristus [9]. Han såg att meningen med denna händelse övergår alla skillnader mellan religioner, raser eller nationer, och har konsekvenser för hela mänskligheten, och att vi fortfarande bara är medvetna om början av dessa följder. Det ledde honom också till att bli medveten om den nya närvaron och verksamheten av Kristus under 1900-talet, inte i den fysiska världen men i sfären av jordens och mänsklighetens livskrafter [10]. 

Steiner var därför inte angelägen om att bara ge gamla läror i ny form, eller att sprida doktriner, men att befrämja en väg till kunskap i frihet, och kärlek i handling, som kan möta de djupa och pressande behoven hos vår tid. Det är de ideal som, hur ofullkomligt det än sker, de försöker att låta sig ledas av, som finner antroposofin vara en kontinuerlig inspiration.
 

Av John Davy, nu bortgången. Davy var vetenskaplig redaktör vid London Observer och generalsekreterare för engelska Antroposofiska Sällskapet.

Referenser

1. Rudolf Steiner: Recollections by his pupils. Golden Blade, 1955.
2. Frihetens filosofi  (Intuitive Thinking as a Spiritual Path - online på engelska) av Rudolf Steiner. Antroposofiska Bokförlaget (Anthroposophic Press). 
3. Mitt liv (My life - online på engelska). Antroposofiska Bokförlaget, 29 och 30 kapitlet 
4. Ibid. kapitel 29 (online).
5. Ibid. kapitel 30 (online).
6. Se t ex Modern Architecture and Expressionism av Dennis Sharp. Longmans, 1966.
7. Antroposofi: den term Steiner föredrog, som han en gång uttryckte skulle förstås som att helt enkelt betyda "medvetenhet om sin mänsklighet". En pyroman låg bakom att Goetheanum brann ner till grunden nyårsnatten den 31 december 1922. Bara en stor träskulptur av "mänsklighetsrepresentanten" överlevde, som Steiner hade arbetat på i en näraliggande verkstad tillsammans med den engelska skulptrisen Edith Maryon. Steiner ritade snart en ny byggnad, som färdigställdes efter hans död, och som nu tjänar som ett centrum för det världsomfattande Antroposofiska sällskapet och dess Högskola för andlig forskning. De har en storslagen scen och auditorium, där mysteriedramerna regelbundet framförs, liksom Goethes Faust i sin helhet, andra stycken och konserter, liksom andra uppträdanden eller eurytmi.
8. Mitt liv, Antroposofiska Bokförlaget, kapitel 1 (online) och 2 (online).
9. Ibid. kapitel 26 (online).
10. Se särskilt olika föredrag hållna 1910.

Tillbaka till huvudsidan