Kommentarer till Katrine Östergaard Gamsts kommentarer 18/12-05 angående en friande dom 14/12 2005 i Gulating Lagmannsrett i sak mot Rudolf Steinerskolen i Bergen

Katrine Östergaard Gamst har gett några kommentarer till en friande dom i Gulating Lagmannsrett för Steinerskolen i Bergen, i ett mål där ett par föräldrar väckt åtal mot skolan för att enligt föräldrarna ha mobbat deras son, en elev på skolan med särskilda behov. Föräldrarna har tidigare förlorat målet också i Bergen Tingsrett.

För en beskrivning av saken i Dagbladet den 18.6.2005, se här och här, och för den 24.10.2005 här.

För en kommentar till domen i förstainstans av ett av föräldrasidans vittnen, se här. För ett svar av skolans advokat på kommentaren, se här.

För en kommentar till domen i Gulating Lagmannsrett i Bergens Tidene den 15.12.2005, se här

KATRINE:
"Jeg leser i dommen at det for eksempel ikke finnes dekning for påstand om at eleven er vist på gangen."

KOMMENTAR:
Domen anger inte att A inte skulle ha blivit vist på gangen som Katrine felaktigt antyder. Vad den skriver är:

"Det er heller ikke dekning for påstanden om at A har blitt ”vist på gangen” i tradisjonell forstand. Han har således aldri blitt vist ut av klasserommet og overlatt til seg selv. De gangene han har blitt tatt ut av klassen, har han vært under tilsyn av en voksen person. Slik A sin adferd og forholdene i klassen for øvrig er blitt beskrevet, er det etter lagmannsrettens oppfatning vanskelig å kritisere skolen for denne fremgangsmåten."
KATRINE:
"Jeg leser i dommen at lagmannsretten har kommet til at Steinerskolen ikke har opptrådt i strid med skadeserstatningsloven § 2-1, og at retten derfor ikke ser nødvendigheten av å gå nærmere inn på spørsmålet om mulig årsakssammenheng mellom undervisningen og elevens adferdsvansker. Sånn var det for retten. Foreldre som vurderer steinerskolen for sine barn synes spørsmålet er høyst relevant."

KOMMENTAR:
Utöver vad Katrine hänvisar till skriver domen:

"Etter det opplyste kan mye tyde på at A hadde adferdsvansker allerede da han begynte ved skolen. Det har også vært antydet at problemene kan ha en organisk forklaring knyttet til et fall og slag mot hodet i fireårsalderen. Skolelegen anbefalte blant annet derfor en undersøkelse ved BUP (Barne- og ungdomspsykiatrisk, avdeling, Haukeland Sykehus), noe foreldrene motsatte seg."
Den skriver också:
"Adferdsvanskene kan selvsagt også ha en rekke andre årsaker, og forklaringen kan være å finne i en kombinasjon av både kjente og ukjente forhold, dels i og dels utenfor skolen."
Vad gäller A framstår Katrines kommentar som en rent spekulativ, obelagd insinuation, utan att hon framför någon specifik grund för den med avseende på A.

KATRINE:
"Videre leser jeg at foreldrene har fått anbefalinger fra eksterne rådgivere om å bytte skole for eleven, men nektet å etterkomme disse. Lagmannsretten tar også sine forbehold: ”Det er selvsagt også meget mulig at Steinerskolen er organisert på en måte og benytter pedagogiske metoder som er dårlig tilpasset A sin personlighet, og derfor mindre egnet til å imøtekomme hans særlige behov enn andre barn og unge.”

KOMMENTAR:
Normalklasser i Steinerskoler är i sig inte upplagda och organiserade för barn med mer eller mindre svåra särskilda behov.

Trots det framgår det av domen att skolan lagt ner mycket arbete och resurser på att i samråd med kommunens PP-tjenestens psykologer och pedagoger lägga en grund för och genomföra olika åtgärder för att göra det möjligt för A att stanna på och fortsätta som elev på skolan i möjligaste mån inom ramen för den normala undervisningen i klassen.

Domen:

"Skolen handlet slik enhver ansvarsbevisst skole skal og bør, ved å benytte den rådgivningstjenesten som sto til disposisjon gjennom kommunens PP-tjeneste og den sakkyndighet som der var representert.

Bortsett fra i ett tilfelle, som lagmannsretten kommer nærmere tilbake til nedenfor, har skolen fulgt de råd PP-tjenestens psykologer og pedagoger ga. Skolens oppfølging av saken i forhold til PP-tjenesten var meget omfattende og derved også ressurskrevende. Etter søknad fikk skolen innvilget ekstra midler som gjorde det mulig med en rekke hjelpetiltak, herunder assistent i og utenfor klassen, bruk av to-lærer system, utredning av psykolog, tilbud om hjemme-undervisning mv."

Och
"Steinerskolens partsrepresentant, E, forklarte for eksempel at A hadde vært betydelig mer tilstede i klassen enn utenfor. Hennes oversikt viste at han hadde vært sammen med klassen 75 % av tiden og utenfor med assistent i 25 % av tiden. Det var dessuten flere andre elever i klassen som hadde deler av sin undervisning utenfor klassefellesskapet for å imøtekomme særlige behov disse elevene hadde."
KATRINE:
"SKAL FORELDRE ALTSÅ FORSTÅ DET SLIK at hvis de setter barnet sitt på steinerskolen og det viser seg at det barnet har problemer med å oppføre seg slik som skolen forventer vil de bli anbefalt å bytte skole? Det er kanskje til og med sånn at dersom de ikke gjør det, bærer de alt ansvaret selv?"

KOMMENTAR:
Liksom för övriga kommentar av Katrine till domen framstår hennes kommentar på den här punkten som i huvudsak tom retorik, mot bakgrund av vad Gulating Lagmannsrett antyder i domen om de problem A haft och hans föräldrar förorsakat skolen, omfattningen av den tid och de resurser skolan lagt ner på att möjliggöra för A att stanna på skolan och vad gäller rådet från externa experter på en tidpunkt att A skulle byta skole:

"A har også lagt betydelig vekt på anførselen om at han vinteren 2000 fikk et undervisningstilbud som var ulovlig, og som utløste avviksrapportering fra Statens utdanningskontor i Hordaland. Hvorvidt tilbudet faktisk var i strid med loven, mener lagmannsretten det er unødvendig å ta standpunkt til.

Slik lagmannsretten vurderer det, befant skolen seg på dette tidspunkt i en tilnærmet nødrettslignende situasjon. Foreldrene hadde fått anbefalinger fra eksterne rådgivere om å bytte skole for A, men nektet å etterkomme disse.

Klasselæreren var sykemeldt på grunn av de betydelige psykiske belastningene konflikten hadde medført. Hun vurderte å si opp sin stilling ved skolen.

Foreldrene til de fleste av klassens øvrige elever, la betydelig press på skolen for å finne løsninger som også ivaretok deres barns interesser, og skolen hadde gjennom flere år prøvd med å sette inn en rekke forskjellige tiltak, uten ønsket resultat. Hertil kommer at skolen bøyde av da departementet støttet Statens utdanningskontor i Hordaland, jf. departementets brev 14. april 2000.

Løsningen ble etter dette at skolen valgte å dele klassen i to. Det var både en meget radikal løsning og selvsagt også en kostbar løsning, som på ny viser at skolen gjorde det som med rimelighet kan forlanges av den innenfor de rammene den hadde muligheter for å operere."

Sune Nordvall
Webmaster

Till huvudsidan om gruppen Steinermobbing